Tid för arbets EKG

Idag ringde de från hjärt och ville att jag skulle komma upp på Tisdag nästa vecka för arbets-EKG. Väldigt nyfiken vad detta innebär, kanske får jag lite roliga värden på diverse saker. Det både roliga och tråkiga är ju att nu är ju alla ok igen sedan ett par dagar så jag kommer göra testerna som jag känner mig helt frisk. Förhoppningsvis kan de få ut informationen de behöver även om jag numera kan springa både hur lång och fort som helst :D.
Tagit tag i detta med crawlkursen också. Jag ska börja i någon fortsättningskurs och sedan avancera till en medelkurs enligt siminstruktören. Jag blir nog fast i newbiekursen ett tag kan jag tänka mig.

Cykel på Friskis och lite löp i kväll kanske.

Jag svävar fortfarande på små rosa moln känns det som. 4:e dagen i rad som hjärtat/pulsen är som den ska. Vågar jag tro att det är ok nu ? Körde ju ett ganska hårt intervallpass igår och i morse cyklade jag 18km, sprang 1,5km och lite planka och annat efter och det är fortfarande stabilt.
Jag ligger 17km efter i Fuerteventura 2012 tävlingen så bara för att jag kan ska jag nog klippa dom 17 kilometrarna idag trots regn och vind. Det är så jäkla skönt att kunna träna igen och känna att varje träning gör att man blir lite bättre.

Grymma Intervaller!!

Idag bestämde jag mig för att köra intervaller på banvallen. Tänkte först köra tusingar men ändrade mig till 8 X 800m. Värmde upp någon km ner till banvallen sedan körde jag i 4-4:20 tempo med 1 min vila i mellan med 2 min vila efter 4:an. Det kändes som jag låg på gränsen orkesmässigt så träningen måste nog sägas var en fullständig succe. Det är så jäkla skönt att känna att musklerna finns där,det enda som hindrar mig från bättre tider är att jag måste träna mer och hårdare. Tidigare har känslan varit att det spelar ingen roll pga pulsen men nu när kroppen är tillbaka där den ska vara så är det bara underbart.
Äntligen kan jag känna att den där intervallträningen eller långpasset verkligen gör nytta, det var ca 5 månader sedan jag kände så senast. Nu jävlar BÖRJAR min säsong.

Snusfri Dag 2

Igår var ju som sagt en jättebra dag. Jag kände knappt av snusberoendet och pulsen hoppade ner till fina 50 slag/min. Om detta är en slump eller har med snuset att göra ska jag låta vara osagt.
Idag är det andra dagen och jag känner mig starkare och friskare än på mycket länge. Hoppas bara att jag inte blir på för jäkligt humör och att formen håller i sig. Vet sedan tidigare gånger jag slutat att humörsvängingarna kan vara ganska djupa.

Fredagsmilen och Söndagspasset.

I Fredags fick jag springa själv då ingen på jobbet ville haka på så jag begav mig till Kypegården för att avverka en 5-6 km. Jag vet ärligt talat inte varför jag springer här ibland, bara branta uppförsbackar hela tiden. Min vilopuls var mycket över normalt så det var superlugnt läge som gällde. Jag begav mig ut och hittade både backar,lyckades springa vilse och rundan som skulle varit ca 5,5 km slutade med 10,5 km istället och pga alla backar hade hjärtat fått jobba mer än beräknat. Tidmässigt och pulsmässigt ett riktigt skitpass men det positiva var att hoppa i sjön direkt efter passet. Helt ofantligt skönt.
I lördag kunde jag knappt resa mig ur soffan innan pulsen pulserade som attan och jag insåg att nu är det lugnt läge som gäller. Idag Söndag var pulsen betydligt bättre, lyckades få ner den till 53 vilket är ett mycket gott tecken, om det beror på att jag inte snusat idag eller om det börjar rätta till sig ska jag låta vara osagt. Jag drog ialla fall iväg och sprang ca 18km idag med ca 150 i puls hela vägen. Detta resulterade i att farten var nog i snitt ca 6:15 men det är igentligen skitsamma. Passet kändes hur bra som helst, det bara flötpå liksom, kändes inte ansträngande en enda gång. Så jäkla glad att pulsahelvetet skötte sig och jag var jäkligt noga med att inte pressa hjärtat idag. Jag tänkte att bättre att köra ett slöpass så kanske den goda formen håller i sig lite. Enda gången jag pressade på lite var i slutet när jag bara var tvungen att komma ikapp en gubbe som sprang någon km för mig. Det kanske inte är så himla intressant att läsa om min jäkla puls hela tiden men jag är faktiskt lite orolig och vill gärna skriva lite om det så jag kan gå tillbaka och se hur jag kände det och i vilka lägen det ballar ur.
45 km löpning denna veckan är inte skitdåligt, bara halvbra med det kommer bli bättre. Nu är det exakt 1 år kvar till IRONMAN i Kalmar. Funderar allvarligt på att bara fokusera på det målet och låta allt annat vara träningspass. Jag kan bara föreställa mig känslan av att gå i mål efter 10-12 timmar och bara njuta i stora drag och titulera sig som MR IRONMAN, måste vara bästa känslan i världen.

Ibland känns löpning bara tråkigt.

Det blev ett riktigt oskönt distanspass på 10 km. Började med att jag inte hann nyttja solen utan kom ut först vid 20:00. Jag hade bestämt innan att jag skulle springa lugnt och bara köra min obligatoriska 4;30 kilometer som farthöjning. Började jättelugnt och pulsen stack iväg till 170-175 direkt och höll i sig i ca 1 km sedan gick den ner till normalnivå. Bra tänkte jag, nu kommer detta gå som en dans men icke. Jag var totalt kraftlös och benen svarade inte alls. Låg i 6-6:10 tempo, pulsen var låg men inget driv alls. Körde på min snabba km och fick slita som attan för att orka dettta. Efter denna var det som bensinen tog slut. Hade bara negativa tankar hela vägen, allt vara bara skit, ungefär som man känner sig vid 17 km i Göteborgsvarvet. Sprang där och funderade allvarligt på vad fan jag höll på med, undrade om det fanns något annat jag kunde pyssla med istället. Idag är jag slitnare än efter ett tungt intervallpass och motivationen är inte hög kan jag säga. Nu måste det till ett riktigt "slöpass" tror jag där man bara kan njuta och inte anstränga sig alls.

Fuerteventura 2012 tävlingen på Jogg

Börjar bli lite stressigt att hinna med de 25 milen i  Fuerteventura 2012 tävlingen som jogg.se har. Innan Augusti så låg jag i fas men efter hjärtklappningen och cykelvasan så har det varit lite för lite löpning. Jag får ju dessutom inte räkna med de milen jag kört på löparband så nu blir det på håret i år igen att jag hinner. Jag måste klippa 10 mil på 15 dagar. Det bör ju inte vara några problem med något långpass och så men vis av erfarenhet så vet jag att det alltid kommer något i mellan och helt plösligt så är det den 31:e Augusti och 30 km kvar. Idag måste det bli ett lättare distanspass ialla fall. Det fina vädret skall utnyttjas maximalt.

4X800m intervall.

Idag bestämde jag mig för att köra på igen efter cykelvasan. Slank in på Friskis och körde 4X800m intervall med 1 min gåvila i mellan i 4:15 fart. På sista intervallen spurtade jag de sista 300metrarna i 3:45. Kändes skönt att blåsa ur kroppen med lite intensiv träning i 25 minuter. Detta är ju naturligtvis inte optimalt på något sätt med intervall efter cykelvasan och hjärtklappning men jag kan ju inte bara lägga mig ner och dö heller. Jag tänker köra på nu och inte vara så jävla vek hela tiden. Det funkar ju inte att så fort kroppen säger emot lite att bara ta vilodagar. Dessa dagar blir väldigt snabbt till någon vecka och sedan är man tillbaka på noll igen. Jag måste bara inse att jag inte kan springa fort varje gång utan helt enkelt slöjogga lite oftare. Vore riktigt roligt att kunna komma ner runt 45 på Kretsloppet om en månad. Jag får bara hoppas att jag har en "bra" dag den dagen pulsmässigt. Har jag bara det så kanske 45 på milen finns inom räckhåll.

Cykelvasan racerapport.

Jag och ett gäng arbetskamrater åkte upp till Mora i Fredags för att köra 95km cykelvasa på Lördagen. Vi checkade in i en liten stugby i Mora och laddade upp lite lagom med någon öl och lite uppsnack inför loppet. På Lördagen tog vi busstransport till Sälen och kvitterade ut våra fint inplastade cyklar. Jag körde i min store pojks MTB, en GT 3,0. Den skulle visa sig vara i minsta laget men en helt ok cykel ändå. Denna gång hade jag inga förhoppningar om tider eller prestation alls, utan hade bestämt mig innan att jag kör så mycket jag orkar utan någon igentlig plan. Jag visste ju att de ca 30 mil jag cyklat på racern och trainern var en piss i havet så det var bara att bita ihop och inse fakta att detta skulle göra ont. Grejerna var ialla fall i ordning. Jag hade dextrosol,gel, camelback, extra däck och hela konkarongen med mig. I gammal god ordning blev jag naturligtvis nödig 2 gånger innan start så allt var som det skulle.
Starten gick och enligt banprofilen skulle det gå någon km innan en lång stigning började, den började direkt kan jag säga. Ett par km backe gjorde susen i början och man kände att detta kommer nog bli en lång dag. Efter backen kom det stora jäkla vassa stenar och jag trodde att nu jäklar smäller däcken men jag klarade mig utan missöden, sedan rullade det på och jag fick en skön känsla i kroppen att detta kommer nog gå fint trots allt. Två första milen på 53 minuter. Helt ok tid. Jag hade dock ödslat ganska mycket ork här och vid 30 km kom första väggen. Den höll nog i sig i någon mil men sedan släppte det och det rullade på i hygglig fart. Från början stannande jag inte vid stationerna men vid 50 km var jag tvungen att få i mig något och fylla på ryggan och vattenflaskan. Jag hade då provat att äta en cola gel men höll på att spy av den koncentrerade smaken så gelen var bara att slänga. Kedjan hoppade en gång samt att jag tappade mitt extra däck och höll på att få det insärjt i bakdäcket, det var alla missöden jag hade på vägen. Banan var relativt lättkörd ändå och på 90 % av banan var det så man kunde köra om (eller som i mitt fall bli omkörd). Spurtade in på 4:43 och är i det stora hela ganska nöjd. Jag satte upp en tid på under 5 timmar och det fixade jag så det finns inte mycket att klaga på. (Förutom min helsunkiga cykelträning innan) Med 200 mil i kroppen innan och lite mer optimal laddning så klipper jag 30 minuter till nästa år enkelt. Mycket nöjd med att cyklat 95 km i terräng och mersmak på att cykla vasan nästa år också.

PB på 5km och sedan hjärtrusning

Efter några slöa dagar med familjen i Skåne så var vi hemma idag igen. Jag bestämde mig för att ta en löptur så jag skulle komma upp i 35km denna veckan ialla fall. Kroppen kändes i riktigt bra form så efter att jag kört 1:a km på 4:38 bestämde jag mig för att göra ett försök på mitt PB på 5 km. Jag satte fart och ganska snart insåg jag att detta kommer gå vägen. Det landade på 21:41. Jäklar vad roligt att slå det gamla rekordet med över 1minut. Jag kunde säkert pressat det 10-15 sekunder till om jag bestämt mig redan från början att slå rekordet. Jag tänkte hela tiden att bara jag maxar nu och kör allt jag har så får belöningen bli att jag går de 5km tillbaka. Jag vilade i någon minut och började lunka hem men det kändes himla skönt så återhämtningsjoggen gick ändå i ca 6 tempo. Då efter ca 3 km kom hjärtrusningen tillbaka. Djävla skit är det. Nu var det över ett år sedan jag hade det och hade börjat tro på att det inte skulle komma tillbaka men ack så fel jag hade. Nu var jag verkligen tvungen att gå för pulsen låg på 190-200. Jag var inte så orolig denna gången utan ville bara komma hem så fort som möjligt så jag kunde åka in till akuten få någon siliconslang nersänkt genom näsan så läkarna kunnde konstatera vad för fel jag har men "tyvärr" slutade hjärtrusningen som den gjort tidigare efter ca 30 min så jag hann bara hem sedan hoppade pulsen tillbaka till det normala igen. Just nu känns det som vanligt igen men det är riktigt störande att inte kunna lite på att hjärtat är ok.Tur att jag flaggat för detta innan och redan fått en remiss till hjärtavdelning. Får nog börja med att ta med mig mobilen på min pass framöver. MEN i det stora hela var det ett bra pass. Ett PB är inte att förakta :D.