Igår körde jag först ett kort pass på 4,5 km med lite fartlek. Jag drog på i uppförsbackarna och lugnade mig på flacken. Det passet gick väl hyggligt men kändes ändå sådär efteråt.
På kvällen sedan bestämde jag mig för att köra ett terrängpass runt sjön hemma i Dalsjöfors. Jag har sprungit denna runda innan så jag vet att den går lite långsammare än vanligt men inte som det gjorde igår....
Allt var bara dåligt från början till slut. Första felet var kanske att köra i mina Merel barfotaskor men det är ju ändå terräng tänkte jag, detta gjorde att jag förmodligen sprang lite annorlunda med högre anstängning som följd. Pulsen var skyhög trots fart på ca 7:00, jag flåsade och stånkade som om det var första gången jag var ute. Jag fick verkligen kämpa. Konditionen verkar vara som bortblåst. 9,5 km på 1:04 är inte ok.
Jag var helt slut när jag kom hem och nu undrar jag - Vad fan hände ?
Tanken var ju köra lugnt med låg anstängning, nu blev det superlågt tempo med tävlingspuls.
Kan verkligen ironman ha kört slut på kroppen så mycket ? Jag känner mig hur frisk som helst i övrigt. Inte ens en liten krämpa kan jag skylla på.
Kanske har jag legat på medelpuls för mycket så när kroppen väl får arbeta ordentligt igen så går den bananas? Jag vet ärligt talat inte.
Hoppas detta bara var något tillfälligt så jag kan ta tag i löpningen på allvar snart.
Inte kul att träna när man mår som efter första löppasset för 3 år sedan.
ps. Dessutom belönade jag mig själv med snus efter Ironman. Gissa vem som är "full time snauser" igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar