130 km långpass.

Idag var det en helt underbar vårdag och vad passar bättre än ett ordentligt långpass då. Jag rakade benen, lindade om styret med en snygg röd binda och gav mig ut på en 130 km lång runda. Jag tänkte först köra min vanliga långpassrunda till Vårgårda och tillbaka men ändrade mig och närMats hade fått förhinder.
Jag plussade på några mil och stannade i Ulricehamn, 3 mil hemifrån och tog en pizza. Jag var nämligen helt tom på energi då. Jag har kört strikt LCHF i fyra dagar nu och frukosten slarvade jag med så jag var hyffsat slut på bränsle redan från början. Nu kan man ju tro att kroppen ska ställa om sig till fettdrift och fixa energi ändå, och det gör den säkert men det finns liksom ingen kraft i benen då. Jag måste verkligen Söndagsåka för att köra i fettdrift och det är fanimig inte kul alls så det fick bli pizza och en Daim sedan hade jag krafter att ta mig hem de sista milen.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med LCHF grejen. Måste nog helt enkelt inse att ska jag köra det så kommer varje pass gå mycket långsammare än normalt. Det kan ju och andra sidan vara en fördel så jag orkar träna mera. Det tråkiga är att jag blir så orkeslös bara. Jag har aldrig gett det en ordentlig chans och förmodligen kommer jag ge upp denna gången också pga att träningen kommer att gå så dåligt. Förstår inte hur folk orkar köra LCHF och träna samtidigt. Kanske har jag dålig karaktär eller så är jag helt enkelt inte tillräckligt uthållig. Det får nog ta och bli en liberal variant i stället där jag tar bort alla onödiga KH bara, ex chips,dricka,godis och bara riktar in mig på ok mat.
Det är så himla tråkigt bara men det är bara en ful ovana att trycka i sig massa skit och det är ju faktiskt bara att bestämma sig för att strunta i att äta dyngan.