Idag var jag uppe i ottan och sprang lite igen. Det var ett vanligt skönt morgonpass där jag mötte solen och allt var ganska trevligt måste jag säga. Det som var extra roligt var att trots att jag ökade farten så gick inte pulsen upp nämnvärt. Tidigare har pulsen stuckit iväg direkt vid minsta antydan till fartökning.
Kanske, kanske börjar det bli ordning på det hela. Jag har märkt av det tydligt de senaste passen. Det är inte längre flåset/pulsen som sätter begränsningen utan nu helt plötsligt är det benen/mjölksyran som lipar. Detta är mycket bra nyheter för nu kan jag ju träna utan att konditionen begränsar så mycket, nu är det bara hederliga muskler,senor och annan skit som måste byggas upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar