Årets första Triathlon träning.

Idag kom en arbetskamrat fram och sa "-Idag är det triathlonträning, ska du med ?" Jag funderade i 2 sekunder och sedan var det bestämt. Det blev ett jäkla meckande hemma att få igång cyklen, byta clips på cykeldojjorna, prova våtdräkten så den satt ok, ja mycket blev det innan jag kom iväg. Väl framme ca 10 min för sent så hoppade vi i sjön ialla fall. 300-350m skulle avverkas. Det gick helt ok även om jag fick fuska några gånger och köra ett par vanliga simtag men jag hängde med så långt ialla fall. Sedan var det cykling. De drog iväg i ett djävla tempo och jag fick mjölksyra direkt :D.Efter ett tag så väntade de in mig ialla fall och jag lade mig direkt på rulle och drog inte en meter. Vi cyklade nog ca 20 km och efter omständigheterna så gick det väl ok även om jag har teknik som en sopa. Jag måste helt enkelt ha lite hjälp med inställningarna på cyklen. Nu kör jag "freestyle" och det verkar inte gå något vidare. Löpningen var jag lite orolig för då vaden hade haft lite krampkänning och jag var inte säker på att mitt knä skulle gilla att springa redan men till min förvåning så kände jag ingenting. Så djävla gött. Vi sprang inte mer än knappa 3 km men det gick ändå i hyfsat tempo. De andra körde ett varv till runt sjön men jag klev av för säkerhet skull, dessutom skulle jag hämta sambon på gymmet. Sedan bar det hem och jag avslutade träningsdagen med att klippa gräsmattan i 30 min. Riktigt bra känns det nu. Hoppas bara jag inte får något bakslag i morgon så leker livet.

Så här såg vi ut ungefär *ler*

Simning och vattengympa

Idag blev det kortbacke igen på morgonen och 750m simning + 45 min vattengympa på kvällen. Det var tydligen sista gången de hade det. Det var jag och min sambo med 15 tanter i 60-80 års åldern :D. Passet var mer av rehabslaget än det var jobbigt men det var skönt för kroppen att röra på sig utan att det slet något.
Jag ska ärligt erkänna att jag fuskade lite med kosten idag. Jag blev så jäkla trött på eftermiddagen  och räknade ut att jag ätit ca 30g kolisar bara så jag köpte mig faktiskt en cheeseburgare och en milkshake. Lite dåligt samvete för detta har jag men då jag inte är total LCHF nazist så man ju faktisk få synda ibland.

Sjukgymnasten idag.

Idag gick till en sjukgymnast för att försäkra mig om att min skada inte skulle bli värre. Det var bara glada miner när jag gick därifrån kan jag säga. Överbelastningsskada med inflammerad slemsäck var svaret. Bara att köra på lugnt och stegra succesivt, Fan va gött. Inga muskler eller ledband eller annat viktigt skadat. Bara en liten tyken slemsäck. Den djävlen tar jag kål på en vecka :D. Så nu blir det lite lugnt joggande och alternativträning ett tag sen är det full rulle igen.

Dag 1

Det blev backträning igår som första pass. Jag och sambon värmde upp 1km sedan var det 7 x100 m lätt lutande backe. Jag kan fortfarande inte köra på men jag peppade sambon istället. Jag slarvade och åt lite potatis till lunch men på kvällen sedan gjorde jag en supergod kasslergratäng ala LCHF. Jag tränade inget på kvällen men sambon åkte ner och körde ett pass Zumba. Tyvärr missade jag premiärsimmet med arbetskamraterna då minsta sonen hade utställning på vad de gjort i klassen hela vårterminen, så det var bara att ställa in passet och gå och va social istället.
Jag har nu beställt tid hos en sjukgymnast som har koll på idrottsskador. Det märkliga var att bara en liten stund efter att jag ringt så försvann smärtan nästan helt. Idag på morgonen kunde jag tom jogga lite. Även om det känns helt ok nu idag så ska jag ändå åke ner och få ett utlåtande samt fråga lite hur jag ska behandla det så jag vet inför framtiden.

Älskling du har blivit en tjockis

Idag började jag och min sambo ett 7 veckors pass inspirerat av TV3:s "Älskling du har blivit en tjockis " Personligen tycker jag inte att hon behöver gå ner något men hon är fast besluten att få bort 5-10 kg Snäll som jag är stöttar jag henne naturligtvis. Det kommer bli två pass om dagen. Ett på morgonen och ett på kvällen.
Det blir dessutom all in LCHF under dessa sju veckor. Jag äter ju redan ganska mycket enligt lchf men nu ska ALL pasta,bröd,ris och annan icke lchf mat bort. Ska bli jätteroligt att både träna och äta på detta sätt ett tag. Jag har ju propagerat för det hemma nu en bra tid och tv-programmet var nog det som fick bägaren att rinna över till min fördel. Ska bli spännande att se hur detta går. Tyvärr sitter mitt onda kvar i knät så jag får ta det lugnt med träningen och bara stötta min partner men det har hon nog inget emot då hon varit skeptiskt till att träna med mig då hon känner att jag ligger får långt före henne men nu har hon ju chansen att komma ikapp så vi kan förhoppningsvis kan köra riktigt hårda pass om några veckor. Detta kommer bli hur bra som helst.

Inget nytt på löparfronten.

Idag vaknade jag och kände ingenting de första stegen. Yohoo det är borta var min första tanke men efter ytterligare några steg så förstod jag att det var för bra för att vara sant. På med lite Eeze fryssalva och in med en Ipren sedan var smärtan uthärdlig igen. Det verkar som vila är grejen med min skada. Det blir lite bättre varje dag och svullnaden har gått ner så nu är det "vanligt" ont bara. Jäkla tråkigt att inte kunna vara ute och springa nu på kvällarna bara. Det är ju helt underbart att jogga när solen precis gått ner och det fortfarande är varmt men börjar kyla ner lite. Förhoppningsvis kan jag komma ut på något lugnt pass redan till helgen. Snart får det bli gymmet annars. Skittråkigt men nu måste kroppen aktiveras ordentligt snart.

Baksida knä svullet :(

Efter mina 77 km i Lördags så mår mitt vänsta knäveck inte alls bra. Det blir lite bättre när jag tar en värktablett men det är ordentligt ömt och svullet. Frågan är om jag ska vänta ut det eller åka till doktorn direkt. Jag tror att det är en överbelastning med inflamation. Det var lite krångligt även efter varvet men då gick det över på ett par dagar men nu känns det som det är lite värre för just baksida knä.I vader och lår känner jag igenting. Har stretchat och använt voltaren men det vill inte släppa. Jag ger det fram tills på Fredag sedan blir det läkarexpertis.

Reflektioner över BUM 50

Nu efter två dagar känner jag att jag landat lite och kan göra lite reflektioner över vad som hände igentligen.
Det känns inte alls jobbigt att jag tvingades bryta efter 77 km. Det var ett helt rätt beslut kan jag konstatera. Baksidan på knät höll på att gå riktigt sönder och att springa/gå ytterligare 7 km hade bara varit dumt. Den största vinsten med att ha gjort en ultra är nog att den mentala spärren fösvunnit. Nu vet jag att det är inga problem att vara ute i 14 timmar. Jag har ju även samlat på mig lite erfarenhet om hur jag ska lägga upp det nästa gång.

Bum 50 miles.

I Lördags var det dags för min första Ultramara. Jag kunde välja mellan 47km eller 50 Miles. Jag tänkte att ska jag nu göra en ultra så kan jag lika gärna göra den ordentligt så jag valde 50 miles(80,4km). Sträckan mellan Skatås-Hindås-Borås. Vädret var näst intill perfekt och jag var jäkligt orolig för hur det skulle gå. Jag hade ju ingen aning om hur kroppen skulle reagera samt att jag inte hade koll alls på näringintag,droppåsar och all annan skit. Jag fixade ialla fall till en påse med ombyte ifall det skulle regna och lämnade in i starten. Jag hade något skev bild av att det skulle vara skön terräng och under 10 timmar borde jag fixa det på. Starten gick och jag la mig medvetet sist tillsammans med 2 andra gubbar. Den ena hade gjort ett par ultra tidigare och hade som taktik att gå i alla uppförsbackar och med tanke på hur galet mycket backar det var så var det en bra taktik. Banan var tokigt kuperad. Det var djävliga uppförsbackar hela tiden med rötter,stenar, vatten, gyttja. Vid första kontrollen var jag fortfarande fräsch och det serverades väldigt mycket mat,godis och annat nyttigt. Efter den första kontrollen var det lite landsväg och det rullade på bra i 1 km sedan var det skog och djävlighet igen. Jag och en av gubbarna fortsatte och springa ihop ochav någon anledning missade vi markeringarna inte bara en gång utan två gånger vilket medförde att vi sprang ca 8 km fel. Detta gjorde att humöret gick ner en aning men efter maraton distansen var passerad så fick jag lite mer krafter. Tyvärr hade jag inte reparerat mig ordentligt sedan gbg-varvet och jag fick ont som attan i
ena knävecket samt i vaderna. Det var inte värre än att jag kunde bita ihop någon mil men sedan var det som någon satt och slog en lite mejsel vid varje steg. Nu hade jag även tappat min kompanjon då han hoppade av vid 5,3 mils passeringen. När jag kom till sista passeringen så hade jag 72 km på min kloka och enligt tävlingsledningen var det 64 km passeringen. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna bita ihop den sista milen men efter ett par km till var jag tvungen att ringa till Kalle som var ansvarig och säga till honom att komma att hämta mig. Jag kände här att det var inte värt att slita hund i ytterligare 1,5 timma för att klara 5 km och slita sönder knäveck och vader ännu mer. Nu gick det saktare än man går, Jag stapplade verkligen fram:D. Det slutade med 77 km. Jag är otroligt nöjd med loppet även ifall jag var tvungen att bryta de sista kilometrarna. Med facit i hand skulle jag haft andra skor, typ trailskor. Kanske kört 47 km först, inte sprungit så tätt inpå en halvmara. Inte valt ett sådant tufft terränglopp utan börjat med ett lite flackare lopp. Men man lär sig av misstagen och jag skulle ändå inte vilja ha det ogjort.

Göteborgsvarvet 2012

Idag var det då dags för Göteborgsvarvet 2012. Jag hade en dröm om att nå 1:42:30 men var helt säker på att 1:45 skulle fixas idag. Det sket sig i kvadrat kan jag säga. Jag och fem arbetskamrater packede in oss i bilen och åkte ner till Göterborg så vi var där vid 11-tiden. Gick en snabb runda på mässan och köpte mig ett par nya springsockar, så långt var allt perfekt. Jag hade ätit,druckit bra och förutsättningarna kunde inte varit bättre. Enda smoget i bägaren var att träningsdosen de sista 3 veckorna varit minimal pga förkylning och överbelastning i vader men av detta kände jag av noll idag. Plaenen var att jag skulle ligga i 5 tempo första fem och sedan öka till 4:45 i tio och gå ner till 5 tempos sista 6. Jag startade i Team silver som är mellan startgrupp 6 och 7. Starten gick och det var toktjockt de första 500m men sedan spred det ut sig. Kände mig fräsh och fin första km. Pulsen var på 175 så det såg bra ut men här hände något med flåset. Den sprang upp i 185 och sedan vägrade den gå ner. Jag kunde och skulle naturligtvis ha sänkt farten här men det gjorde jag inte utan jag körde på enligt plan. Efter 5 km fick jag börja slite ordentligt. Jag kände redan här att detta kommer nog gå åt helvete. Precis som året innan fick jag nu bara upp tråkiga tankar i huvudet. Försökte tränga bort dem men det var inte kul helt enkelt. Försökte springa ett tag utan musik men då blev det ännu värre. Alla hejar och är glada men jag hade bara lust att skrika- SLUTA FÖR FAN OCH SPRING SJÄLVA!!. Det var skönt att nå 11km då visste jag att det bara var hälften kvar åtminstone. Inte mer än ett vanligt pass. Slet på och försökte här hushålla på krafterna trots att pulsen låg konstant mellan 185-190. Jag visste att det skulle bli mycket värre vid 15-16 km. Här någonstans tog motorn slut. Förra året var det benen som inte ville mer i år var det konditionen. Farten gick ner till 5:30 och jag vile verkligen kliva av nu. Efter avenyn så får jag en ryggdunk av en tjej från jobbet som sprang förbi mig och sa - Du ger inte upp nu va ?- Triggad av kommentaren så försökte jag ta rygg på henne men då var det helt slutp åbränsle. Pulsen öka till över 190 och jag började se stjärnor. Då insåg jag verkligen att jag MÅSTE sänka för att ens komma i mål. Sista 1,5 km var bara en lång pina och när jag klev över mållinjen så glömdejag både titta på tiden och stänga av klockan. Jag var helt färdig men lycklig av att jag klarat det. Jag kom i mål på 1:48:46 vilket är en putsning från förra året med lite över 3 minuter så helt dåligt är det trots allt inte. Jag känner att idag kunde jag inte presterat mycket bättre. Jag sprang 20km i puls som jag brukar köra intervaller i det kan man fan inte vara missnöjd med. Förklaringen till min halvsunkiga tid ligger helt enkelt i att jag fortfarande har något i kroppen som inte lämnat ännu. När jag är i bra form har jag en vilopuls på 43-45. Den senaste månaden har jag haft problem att få ner den under 60. Inte kul att hålla på med bortförklaingar men jag vet ju åtminstone vad anledningen är till att tiden inte blev den önskade, ELLER så är jag helt talanglös och kan inte prestera bättre men det VÄGRAR jag tro på :D.