söndag 20 maj 2012

Bum 50 miles.

I Lördags var det dags för min första Ultramara. Jag kunde välja mellan 47km eller 50 Miles. Jag tänkte att ska jag nu göra en ultra så kan jag lika gärna göra den ordentligt så jag valde 50 miles(80,4km). Sträckan mellan Skatås-Hindås-Borås. Vädret var näst intill perfekt och jag var jäkligt orolig för hur det skulle gå. Jag hade ju ingen aning om hur kroppen skulle reagera samt att jag inte hade koll alls på näringintag,droppåsar och all annan skit. Jag fixade ialla fall till en påse med ombyte ifall det skulle regna och lämnade in i starten. Jag hade något skev bild av att det skulle vara skön terräng och under 10 timmar borde jag fixa det på. Starten gick och jag la mig medvetet sist tillsammans med 2 andra gubbar. Den ena hade gjort ett par ultra tidigare och hade som taktik att gå i alla uppförsbackar och med tanke på hur galet mycket backar det var så var det en bra taktik. Banan var tokigt kuperad. Det var djävliga uppförsbackar hela tiden med rötter,stenar, vatten, gyttja. Vid första kontrollen var jag fortfarande fräsch och det serverades väldigt mycket mat,godis och annat nyttigt. Efter den första kontrollen var det lite landsväg och det rullade på bra i 1 km sedan var det skog och djävlighet igen. Jag och en av gubbarna fortsatte och springa ihop ochav någon anledning missade vi markeringarna inte bara en gång utan två gånger vilket medförde att vi sprang ca 8 km fel. Detta gjorde att humöret gick ner en aning men efter maraton distansen var passerad så fick jag lite mer krafter. Tyvärr hade jag inte reparerat mig ordentligt sedan gbg-varvet och jag fick ont som attan i
ena knävecket samt i vaderna. Det var inte värre än att jag kunde bita ihop någon mil men sedan var det som någon satt och slog en lite mejsel vid varje steg. Nu hade jag även tappat min kompanjon då han hoppade av vid 5,3 mils passeringen. När jag kom till sista passeringen så hade jag 72 km på min kloka och enligt tävlingsledningen var det 64 km passeringen. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna bita ihop den sista milen men efter ett par km till var jag tvungen att ringa till Kalle som var ansvarig och säga till honom att komma att hämta mig. Jag kände här att det var inte värt att slita hund i ytterligare 1,5 timma för att klara 5 km och slita sönder knäveck och vader ännu mer. Nu gick det saktare än man går, Jag stapplade verkligen fram:D. Det slutade med 77 km. Jag är otroligt nöjd med loppet även ifall jag var tvungen att bryta de sista kilometrarna. Med facit i hand skulle jag haft andra skor, typ trailskor. Kanske kört 47 km först, inte sprungit så tätt inpå en halvmara. Inte valt ett sådant tufft terränglopp utan börjat med ett lite flackare lopp. Men man lär sig av misstagen och jag skulle ändå inte vilja ha det ogjort.

1 kommentar:

  1. Ja, det var galet. Jag var också anmäld till hela sträckan men bytte i veckan innan till 47 då träningen inte funkat riktigt, ett klokt val. Ruskigt kuperat, värre än AXA Fjällmarathon som skryter med att vara värst.

    Lycka till i fortsättningen, snart går du under 100! Jag lovar.

    SvaraRadera