Göteborgsvarvet 2012

Idag var det då dags för Göteborgsvarvet 2012. Jag hade en dröm om att nå 1:42:30 men var helt säker på att 1:45 skulle fixas idag. Det sket sig i kvadrat kan jag säga. Jag och fem arbetskamrater packede in oss i bilen och åkte ner till Göterborg så vi var där vid 11-tiden. Gick en snabb runda på mässan och köpte mig ett par nya springsockar, så långt var allt perfekt. Jag hade ätit,druckit bra och förutsättningarna kunde inte varit bättre. Enda smoget i bägaren var att träningsdosen de sista 3 veckorna varit minimal pga förkylning och överbelastning i vader men av detta kände jag av noll idag. Plaenen var att jag skulle ligga i 5 tempo första fem och sedan öka till 4:45 i tio och gå ner till 5 tempos sista 6. Jag startade i Team silver som är mellan startgrupp 6 och 7. Starten gick och det var toktjockt de första 500m men sedan spred det ut sig. Kände mig fräsh och fin första km. Pulsen var på 175 så det såg bra ut men här hände något med flåset. Den sprang upp i 185 och sedan vägrade den gå ner. Jag kunde och skulle naturligtvis ha sänkt farten här men det gjorde jag inte utan jag körde på enligt plan. Efter 5 km fick jag börja slite ordentligt. Jag kände redan här att detta kommer nog gå åt helvete. Precis som året innan fick jag nu bara upp tråkiga tankar i huvudet. Försökte tränga bort dem men det var inte kul helt enkelt. Försökte springa ett tag utan musik men då blev det ännu värre. Alla hejar och är glada men jag hade bara lust att skrika- SLUTA FÖR FAN OCH SPRING SJÄLVA!!. Det var skönt att nå 11km då visste jag att det bara var hälften kvar åtminstone. Inte mer än ett vanligt pass. Slet på och försökte här hushålla på krafterna trots att pulsen låg konstant mellan 185-190. Jag visste att det skulle bli mycket värre vid 15-16 km. Här någonstans tog motorn slut. Förra året var det benen som inte ville mer i år var det konditionen. Farten gick ner till 5:30 och jag vile verkligen kliva av nu. Efter avenyn så får jag en ryggdunk av en tjej från jobbet som sprang förbi mig och sa - Du ger inte upp nu va ?- Triggad av kommentaren så försökte jag ta rygg på henne men då var det helt slutp åbränsle. Pulsen öka till över 190 och jag började se stjärnor. Då insåg jag verkligen att jag MÅSTE sänka för att ens komma i mål. Sista 1,5 km var bara en lång pina och när jag klev över mållinjen så glömdejag både titta på tiden och stänga av klockan. Jag var helt färdig men lycklig av att jag klarat det. Jag kom i mål på 1:48:46 vilket är en putsning från förra året med lite över 3 minuter så helt dåligt är det trots allt inte. Jag känner att idag kunde jag inte presterat mycket bättre. Jag sprang 20km i puls som jag brukar köra intervaller i det kan man fan inte vara missnöjd med. Förklaringen till min halvsunkiga tid ligger helt enkelt i att jag fortfarande har något i kroppen som inte lämnat ännu. När jag är i bra form har jag en vilopuls på 43-45. Den senaste månaden har jag haft problem att få ner den under 60. Inte kul att hålla på med bortförklaingar men jag vet ju åtminstone vad anledningen är till att tiden inte blev den önskade, ELLER så är jag helt talanglös och kan inte prestera bättre men det VÄGRAR jag tro på :D.