Lite småskadad

Igår var tanken att jag skulle vara med fotbollsgrabbarna och köra Juventusintervaller fullt ut men jag kunde bara köra 5-6 st då vänster framsida på låret värker som attan. Det hände på träningen efter långpasset i Söndags, jag skulle bara springa efter en boll då det högg till och sedan har det hållit i sig.
Känns som jag fått en ordentlig smäll på låret. Jag hoppas det bara är något lindrigt så jag kan köra för fullt snart igen. Känns inte ok att springa med smärta även ifall jag kan. Det är inte toksmärta när jag tar i men tillräckligt obehagligt för att känna att något är fel.


Idag bli det simning och kanske lätt cykling. Får se hur låret reagerar efter det.
Det hade ju varit typiskt att få en ordentlig skada nu när jag kommit igång på riktigt.

Nära 10h...

Har kommit upp i nästan 10h denna veckan. Hade inte livet kommit i mellan så hade det blivit långpass på cyklen igår på 4-5h, istället blev det löpning i två timmar.
Så himla nöjd med långpasset kan jag säga. Hade inte på mig en enda teknikpryl utan sprang bara banvallen på förmiddagen innan det blev så där stekhett. Stannade någon minut och svalkade mig och drack lite i en bäck och sedan vidare. Det var ett riktigt njutningspass. Jag mätte sträckan när jag kom hem på jogg.se och fick det till 23km, dock tror jag att det var lite kortare då jag i så fall skulle haft ett snitt på 5:23 och det kändes det inte som.
Hur som helst så var det en ordentlig boost för självförtroendet att springa så långt igen utan att döda mig själv.


Idag blir det intervall och styrka med fotbollsgrabbarna. De förlorade igår med 8-0 så nu djävlar ska de få smaka blodsmak i munnen.

Varit en mycket bra vecka..

Det har varit en mycket bra träningsvecka så här långt. Nästan 6h på fyra dagar är riktigt bra för min del, dessutom är det ju tre dagar kvar på veckan där man kan få in långpass på både cykel och löpning. Benen är lite lätt mosiga men inte värre än att det går att köra lite lättare pass.
Kan jag få till 10-12 timmar denna veckan så kommer jag vara riktigt nöjd och det tror jag faktiskt att jag klarar om inte livet i övrigt kommer och lägger fälleben. (Heter det fälleben? Ser helknasigt ut när jag skriver det :D)


Jag trodde att jag skulle tappat ordentligt nu efter sparsam träning under två veckor men det verkar faktiskt som jag är på ungefär samma nivå som innan. Det gör gött för självförtroendet att känna att jag inte tappat utan bara kan jobba vidare.


Igår kom jag iväg på lite simning i utomhusbasängen på Alideberg i Borås. 1000m på lunchen blev det. 1000m är ju igentligen ingenting om man snackar simning men det var mest för att komma igång och känna på det igen. Hur skönt som helst att simma utomhus även om det var i bassäng.
Det borde nog gå att simma i sjön snart också, då gäller det bara att bli av med sjömonsterskräcken igen......


Det mesta är helt ok nu träningsmässigt förutom att jag gått upp i vikt av någon anledning, Jag tycker inte att jag äter annorlunda än tidigare men ändå så visar vågen 2 kg mer än vanligt. Jag ser även detta på magen då bilringen blivit en aning större. Jag hatar verkligen fläsket som ligger runt magen. Jag ser fan inte klok ut. Smal i övrigt med klen bröstkorg och så en bilring på det.
Kan jag nu få till mina 10-12 h i veckan så borde ju det rätta till sig lite tycker man men troligen kommer jag se ut som ett ufo framöver också.
Det handlar ju naturligtvis om ren fåfänga men om man äter ok, tränar som en tok så borde man ju få lite "cred" för det. Undrar hur de som inte har någon mage tränar,äter ? 20h i veckan och lever på tonfisk ?

Jobb,sjuk och annan skit....

De sista två veckorna har varit en katastrof träningsmässigt. Jag var iväg med jobbet och då blev det bara 1 mil sprungit och där drog jag på mig en förkylning som satte sig på luftvägarna så det blev varken träning eller göteborgsvarv. Riktigt djävla sugit om man får tala klarspråk.


Igår kom jag igång igen och sprang 10 km i ösregn. Vanligtvis så brukar jag skippa passen om det regnar men igår kände jag att jag måste komma igång så det blev ett kämpigt pass både fysiskt och mentalt. Jag var även med på fotbollsträningen senare då det var ont om folk, så jag fick lite extra träning där också. Idag är benen lite ömma men det är precis som det ska vara efter ett mindre uppehåll.
Jag kände verkligen att jag var på gång att hitta formen både cykel och löpmässigt innan jag blev sjuk så jag hoppas att det inte förstört för mycket utan att jag åtminstone kan vara tillbaka där jag slutade om någon vecka eller två.


Igår öppnade utomhusbadet (Alideberg) så nu finns det inga bortförklaringar till att inte ta tag i simningen heller. Nu är det 95 dagar kvar, borde ju hitta lite teknik på den tiden tycker jag.

Cyklingen går bra men löpningen är sådär...

I helgen kom jag ut på en fin tur till Bollebygd på ca 10 mil. Jag och Mats körde på småvägare genom skogarna i det fina vädret så det var både bra träning och njutningsfullt. Det gick inte i någon hissnande hastighet men vi hade ändå ett snitt på ca 27,5 km/h utan att ligga på utan mera på känsla bara.
Löpningen har dock fått lida (som vanligt). Jag kom igång bra ett tag men nu är det tillbaka på status dåligt igen. Det blir inte mera än 2-3 mil i veckan vilket är på tok för lite. Jag måste öka denna delen lite. Fotbollsdelen tar lite tid från träningen helt klart och sedan har det varit mycket på jobbet så det förklarar en del också men jag vet ju att igentligen finns det tid. Det handla bara om att prioritera.
Jag behöver inte se det där avsnittet med Goldrush eller Storage Wars, jag kan ju faktiskt ut och springa istället.
Jag är nog fan för lat för konditionsidrott, borde nog börja med golf eller nåt istället.

130 km långpass.

Idag var det en helt underbar vårdag och vad passar bättre än ett ordentligt långpass då. Jag rakade benen, lindade om styret med en snygg röd binda och gav mig ut på en 130 km lång runda. Jag tänkte först köra min vanliga långpassrunda till Vårgårda och tillbaka men ändrade mig och närMats hade fått förhinder.
Jag plussade på några mil och stannade i Ulricehamn, 3 mil hemifrån och tog en pizza. Jag var nämligen helt tom på energi då. Jag har kört strikt LCHF i fyra dagar nu och frukosten slarvade jag med så jag var hyffsat slut på bränsle redan från början. Nu kan man ju tro att kroppen ska ställa om sig till fettdrift och fixa energi ändå, och det gör den säkert men det finns liksom ingen kraft i benen då. Jag måste verkligen Söndagsåka för att köra i fettdrift och det är fanimig inte kul alls så det fick bli pizza och en Daim sedan hade jag krafter att ta mig hem de sista milen.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med LCHF grejen. Måste nog helt enkelt inse att ska jag köra det så kommer varje pass gå mycket långsammare än normalt. Det kan ju och andra sidan vara en fördel så jag orkar träna mera. Det tråkiga är att jag blir så orkeslös bara. Jag har aldrig gett det en ordentlig chans och förmodligen kommer jag ge upp denna gången också pga att träningen kommer att gå så dåligt. Förstår inte hur folk orkar köra LCHF och träna samtidigt. Kanske har jag dålig karaktär eller så är jag helt enkelt inte tillräckligt uthållig. Det får nog ta och bli en liberal variant i stället där jag tar bort alla onödiga KH bara, ex chips,dricka,godis och bara riktar in mig på ok mat.
Det är så himla tråkigt bara men det är bara en ful ovana att trycka i sig massa skit och det är ju faktiskt bara att bestämma sig för att strunta i att äta dyngan.

Intervaller sliter.

Jag har precis tagit över som fotbollstränare för pojkens lag och i Tisdags var det dags för första träningen. De har inte haft så mycket konditionsträning och snart är det dags för första seriematchen så jag konstaterade helt enkelt att det får bli försvarsspel och intervaller för hela slanten.
Jag delade helt enkelt upp planen i halvor så man sprang halva kortsidan och joggade halva och likadant på långsidan. Körde detta i 4X5 minuter och vilade i 3min mellan varje serie.
Kändes som det blev ett riktigt bra pass och grabbarna va sådär härligt gnälliga som man ska vara efter ett göttigt intervallpass :D
Jag förenade naturligtvis nytta med nöje och sprang även jag. Det var nog tuffare pass än jag väntat då mina vader ömmar fortfarande trots att det gått två dagar.
Kan vara att jag var ovan att springa på mjukt gräs i löparskor. Min stackars kropp vill ha asfalt verkar det som.


Det var jäkligt roligt att träna ungdomarna och bara jag blir lite varm i kläderna så ska jag nog få dem att gilla både löpning och triathlon till slut :D

Långpass på racern.

I går blev det nästan 12 mil på cyklen. Jag körde sjuhäradsturen för första gången i år. Det var nog lite väl tidigt att cykla denna då det var ganska mycket skit på banan samt att vissa avsnitt var det grusväg..inte om med racerhoj.
Jag cyklade i en oval runt om Borås och hade ta mig tusan motvind i 10 av de 12 milen. Helt galet, Motvind gör mig så fruktansvärt omotiverad. Jag ville bara kliva av efter en 6-7 mil. Jag kämpade på i alla fall och det var väldigt skönt att komma hem kan jag säga.
Gött att fått till ett pass som tog dryga 4,5h. Medelpulsen låg på fantastiska 150 slag. Detta innebär att jag har ca 15 slag till att komma upp i när det väl gäller. Snittet låg på strax över 26 men utan motvind hade jag legat 2-3 km högre samt haft ännu lägre puls.
Det går verkligen åt rätt håll nu.

Seglora runda.

I Måndags körde jag 15 km långpass i alldeles för hög hastighet för mig. Detta har jag fått betala för hela veckan i stort sett. Benen har varit mosiga och trötta, jag har inte alls haft någon motivaton till morgonpass och det har varit allmänt sugit helt enkelt. Jag vet nu att långpass ska gå låååååååångsamt annars blir all övrig träning helt klart lidande.


Igår var jag ute med Mats på en cykeltur på 50 km. Vi utgick från jobbet och sedan ner till Seglora och in till Borås och tillbaka igen. Mats hade fått sin nya racer så han var taggad som fanken att köra och jag hade mina fina zip-kopior på så allt var upplagt för en bra runda.
Vägen var riktigt dålig de 2 första milen med gropar och annan skit + motvind naturligtvis, men vi låg på bra och jag tänkte att nu djävlar är det dags för ett riktigt bra test så jag pumpade på så mycket jag orkade och Mats låg i bakvinden helt oberörd.
Jag kände att spinningträningen nog gjort lite nytta trotts allt. Jag var betydligt starkare i backarna och mjölksyran försvann väldigt snabbt när jag väl var uppe. Det är en väldig skillnad på att cykla själv mot att vara två, man ger lite extra för att komma ikapp samt att man får lite vila när man ligger bakom. Sedan vill man ju inte visa sig som värsta sopan så det går ju lite fortare än det normalt gör helt klart. Ett mycket bra pass var det och benen känns bara å där lite lagom slitna. Bakdelen känns som det fått en omgång men det går nog över snart.


Idag blir det lite löpning efter jobbet och i morgon blir det 4-timmars pass på cyklen.

För snabbt långpass...

Igår var det dags för ett lite längre pass enligt planen. Det var fint väder och förutsättningarna var jättebra. Jag hade laddat för dessa 90 minuter hela dagen så jag såg verkligen fram emot att springa lite längre.
Liksom i Fredags så tyckte benen att det skulle gå lite fortare så jag körde på bara. Det slutade med att jag sprang 13 km med 5:35 i snitt och avslutade med 2 km nerjogg.
Idag känner jag verkligen att jag inte skulle tryckt på i början av passet. då låg jag på ca 5-5:10 fart och det är nog det jag får betala för nu.
Jag borde hållit mig till planen på 6:00 fart men är huvudet dumt får kroppen lida, så enkelt är det.


Det som känns lite skönt är att jag hade mycket mera att ge och att pulsen håller sig lugnare än på länge, så jag börjar faktiskt tro lite på att jag kan komma i någon slags för till GBG-varvet.
Under 1:50 borde inte vara omöjligt om jag bara ligger i och kör långpassen lite långsammare framöver.


Benen är ömma, höften stel och vaderna stramar. Jag börjar bli gammal...............