Har en lite motivationsdipp nu eller rättare sagt när jag kikar på mina tider så konstaterar jag att jag har kommit in i någon djävla bekvämlighets rytm. Tidigare hade jag inga problem att trycka på även ifall kroppen skrek att jag skulle sänka farten men nu är det helt omöjligt. Jag stannar gärna i 15 sec under passen, lägger mig på knappt styfart för att det är bekvämt och skyller på ditten och datten. Man blir ju förbannad på sig själv! Jag måste nog ta och göra någon tokig grej så kropppen fattar att det är allvar. Nu verkar den tro att om den bara protesterar tillräckligt så ger jag mig, och så blir det bara mellanmjölk av hela skiten.
Orkar inte skylla på baciller, ont i senan i knät mm mm. Så djävla farligt är det inte. Ska börja med att träna varenda dag denna veckan så förstår kroppen kanske att nu kan vi inte "softa" längre, nu ska det jobbas och det kommer bli tröttsamt.
Kör hårt! Allt som inte dödar härdar!
SvaraRadera