måndag 8 april 2013

Testlopp och hjärtrusning.

I Lördags drog jag ut på min 8km runda hemma i hyffsat lugnt tempo. Vädret var underbart och foten verkade hålla så det var rigtigt skönt att springa. Den sista kilometern går i nerförsbacke så jag släppte på och lät benen springa. I slutet känner jag att det hugger till i hjärtat och konstaterade efter 2 sek att nu är det hjärtrusning igen. Jag har ju haft detta ett par gånger nu så jag tog det lugnt och bestämde att denna gången ska jag inte stanna upp och låte det gå över utan hålla kroppen igång så läkarna kan ta de tester de behöver för att se vad som är fel.
Jag knallade hem den sista biten och ringde 112 efter ambulas och de skulle skicka en direkt. Efter 20 min ringde jag igen och undrade - Var är ambulansen ? Nä då hade idioterna inte skickat någon utan den stod som beställd bara. Jag började nu ifrågasätta detta och fick då tala med en sköterska, jag förklarade igen varför jag behövde en ambulans och då säger den dumma fan -Vi kan inte skicka en ambulans bara för du är ute och motionerar.
Nähä när fan är det befogat att skicka ambulans då? När hjärtat stannat redan eller ? Jag blev i detta läget rasande och sa till honom att ska jag då sätta mig i bilen och köra i detta tillståndet ?  Riskera både mitt och andras liv? Tar du på dig det om jag kör i diket och dör nu då? Sedan lade jag på luren och jag sätte mig i bilen och bara 2 min senare hade hjärtat hoppat i rätt läge igen så det gick ju inte att mäta upp något denna gången heller.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför en 112 personal börjar argumentera om nyttan till en ambulans eller inte med en person som är i nöd. Måste man vara helt hysterisk och för att de ska förstå att det är allvar eller ? Jävla tomtar, nästa gång ska jag inte förklara ett skit för dem utan bara säga att mitt hjärta slår i 220 slag /per minut jag börjar bli yr och svårt att prata tydligt.
Mycket gnäll blev det nu. Det hände ju lite bra grejer i helgen också....

Det var Borås Halvmarathon i Söndags. En träningstävling som SOK Knallen arranger med farthållare och vätskestation och allt.
Jag tänkte först bara ta det som ett långpass och springa runt lugnt på ca 2 timmar men när jag väl stod där med 80 st andra så taggade jag till lite och tänkte att jag måste spänna bågen lite om jag ska klara några mål alls i år.
Jag ställde mig med 1:50 gruppen och drog iväg. Pulsbandet gick bananas direkt så jag fick ingen hjälp av pulsen utan fick springa helt efter farthållaren. Det gick över förväntan till 17 km ungefär, där började det ta emot men jag visste ju att detta skulle hända och det var inte foten,hjärtat eller något annat som kom där utan det var orken som tog slut helt enkelt och det gör det ju ungefär här om man inte fyllt på något och det hade jag ju inte gjort utan det var bara vatten hela vägen.
Farten gick ner betydligt här men jag lyckades komma i mål på 1:49:32 vilket jag är galet nöjd med.
Med laddning etc hade jag nog kunnat kapa några minuter till så formen kanske ligger där och lurar ialla fall. Skönt med ett besked att löparformen inte är helt kass utan att jag åtminstone kan springa i samma fart som förra året.

1 kommentar:

  1. Jäkligt surt med hjärtat, men det verkar definitivt som att formen finns kvar.
    Kämpa på bara.

    SvaraRadera