Vaknade tidigt idag och låg och drog mig ända tills kl 0800 när jag bestämde mig för en morgonjogg. Stack i väg till Kransmossen utan frukost eller kaffe. Tog 3 km slingan och tänkte att jag kör den 2-3 ggr.
När jag kört runt den en gång så värkte ena knät, det värkte lite mer än vanligt så jag tog beslutet att skita i det och åka hem istället. Det var svintråkigt, ont i knät och motivation noll. Det som är positivt är att jag kanske börjar få lite bukt med ljumsken. Har sprungit 2 ggr med kompressionsshortsen nu och igår kändes det litegrann men jag stannade och strechade i 20 sec sen var det borta. Idag kände jag inte av det alls, nu sprang jag visserligen bara 3 km i lugnt takt men det ser ändå ljust. ut. I ABSOLUT värsta fall så kan ja åtminstone hålla uppe flåset till GBG-varvet.
Vet hur det är. Man är fokuserad. Vill träna men kroppen vill något annat. Håll ut. Ofrivillig vila kan också göra susen. Kroppen laddar upp sig med den träning du gjort tidigare.
SvaraRadera