Ända in i kaklet.

Idag sprang jag långpass. Detta skulle visa sig vara det jobbigaste passet jag kört på mycket länge. Drog iväg vid 13:30 med 2 ägg och lite bacon i magen. Hade full mundering med pulsklocka,ipod,vätskerygga, hela kitet helt enkelt. Första 7km gick bra men sedan gjorde min magsjuka sedan helgen sig påmind. Fick kramper i magen så jag var tvungen att gå bitvis. Gjorde ett överslag om jag skulle chansa eller springa ut i skogen direkt. Torka sig med kall snö var inte riktigt vad jag ville göra, så jag chansade. Tur var det. Efter någon km släppte det värsta och vid 12 km hade jag nått fram till McDonalds. In på WC och där satt jag i 15  min sen var magontet borta:D. Nu var jag jäkligt hungrig också men jag kunde bara inte stå där i full löparmundering och köpa hamburgare, det rimmar fanimej illa så jag beställde en kopp kaffe för att värma upp mig lite. Drog iväg ytterligare ca 7 km, då kom jag fram till banvallen. Inte fan var det upptrampat utan där fanns något som kunde tolkas som en stig. Inte bra. Mina ljumskar och vader var ordentligt ömma nu. Jag kämpade mig igenom snömodden ialla fall i lätt uppförsbacke. Fick flashbacks av sista milen på maran. Det slutade med att jag sprang i skidspåret i ca 2 km. (Ber om ursäkt för detta men mina ljumskar gillade inte alls snömodden. Kunde sedan avsluta med att springa ut på stora vägen och ta mig hem de sista kilometrarna. Det som var positivt var att jag var ute i 3 timmar (26km) men jag vette fan om det är värt att bli så öm i muskler och leder. Gött att jag kom över 40 km denna veckan trots magsjukan i alla fall. Det blir till att köra lite lugnt i morgon, sedan är det ju intervall/styrka med Knallen på Tisdag och det vill jag ju inte missa.