Göteborgsvarvet blev ett långpass....

Igår så var det då tid för Göteborgsvarvet. Jag hade laddat hela veckan med mat,vatten och rödbetsjuice.
Åkte ner med Knallen så jag var där i god tid för att hämta ut nummerlappen och gå en sväng på mässan. Kände mig helt avslappnad och inte det minsta nervös av någon anledning. Jag brukar behöva gå och bajsa ca 3 gånger den sista timman innan start men inte i Lördags.
Det var riktigt varmt men jag kände ändå att jag brukar inte bli så påverkad av detta utan brukar tycka att det är ganska skönt med mycket värme.
Värmde upp någon kilometer och kände här att kroppen svarade inte alls på mina fartökningar men tänkte att det ordnar nog upp sig bara jag kommer igång.
Planen denna gången var att jag skulle gå ut ganska långsamt och sedan försöka öka den sista milen.

Starten gick och första kilometern klockade jag på 5:15, lite långsamt men helt ok ändå....andra gick ungeför i samma tempo och redan efter 3 km kände jag att detta kommer bli tufft. Första 5 gick på ca 25 så jag var inte hopplöst efter men jag var helt slut. Var tvungen att ta dricka på varje vattenstation och detta medförde att efter 10 km visade klockan 53 minuter. Jag hade 185 i puls och det gick i 5:15 tempo så jag insåg här att det kommer inte bli något personligt rekord och tog beslutet att jag skiter i om det blir en tid på 1:50 eller 2:00 så jag drog ner tempot och sprang efter puls istället. Lade ribban på 175-180 och kunde för första gången i mitt liv njuta av en tävling. Riktigt najs att bara springa och insupa all publik och hejarop. Kostade på mig en liten farthöjning sista 500 och kom i mål i stort sett oberörd. Ungefär som efter ett långpass som man sprungit lite för fort. Tiden slutade på 1:57 och en placering på 11000 någonting.
Mycket nöjd med beslutet men besviken naturligtvis att jag föll ihop och inte klarade värmen.

Tar ändå med mig en hel massa saker från detta misslyckandet.
1. Jag ligger efter träningsmässigt och måste få in mera kontinutet i träningen.
2. Uppladdningen fungerade inte alls.
3. Börja mycket lugnare om det är hög värme.
4. 5:20 -5:30 tempo kan jag lunka på i ganska länge trots en tuff början.
5. Jag vet numera vad min puls ska ligga på för att orka en mara. (Runt 170-175)
6. GBG-varvet är en enda lång uppförsbacke.

Framförallt så blev det en väckarklocka på att jag måste, måste få in mera träning för att fixa Ironman i Augusti. Kanske tog jag lite lätt på denna tävlingen då den inte var en A tävling och taggade helt enkelt inte till ordentligt.

Nu blir det fullt fokus på triathlon de närmaste månaderna.