Kungsbackaloppet 1:46:27

Kungsbackaloppet på 1:46:27, jävlar i havet vad jag är nöjd. Trodde aldrig att jag skulle kunna få en sådan tid redan nu. Jag gjorde nog generalfelet Allan och startade alldeles för fort men skit i det när man kan visa upp en sådan tid i slutändan :D
Hade laddat upp ordentligt idag med gröt, 2 råa ägg, 2 dl rödbetsjuice , 1 mugg yogurt och 1 kopp kaffe. Precis innan starten kilade jag iväg och köpte mig lite dextrosol också. Det var perfekt löparväder, hade regnat bara någon timma innan och vid starten var det ca 8-9 grader varmt och lätt bris med lite moln på himmlen. PANG starten gick och jag hängde med av bara farten, benen kändes pigga och allt flöt på bra. Jag kikade ner på pulsklockan och den visade 4:45, hmm lite fort går det tänkte jag men jag kör på och sänker hastigheten lite längre fram. Jag hittade en rödtröjad man som jag hängde på, helt plötsligt så ökar han som en tokig, ett snabbt beslut och jag hängde på och bestämde där att nu djävlar hänger jag i den killen så långt det går och sen kryper jag i mål om det behövs. Det höll ända tills vi vände vid 10,5 km, då hade till och med jag ökat farten en gång då jag tyckte det gick långsamt med 5:00 fart. Nu var jag tvungen att kapitulera då min ena ljumske började göra riktigt ont, fan bara bit ihop och tänk glada tankar tänkte jag, det var lite svårt då jag var tvungen att gå ner till 5:15 fart pga ljumskdjävlen. Nu började folk som jag sprungit om tidigare passera mig, fan,fan fan men sen tänkte jag bara dom har fanimej löptränat mer än 10 månader, var nöjd med om du kan hålla 5:15 tempo och gå i mål alls. Efter 15 km kom jag på klyshan " En halvmara börjar vid 16 km" SATAN min ljumske pajjar och nu började även framsidan på låren ömma och dessutom kommer "väggen". Försökte med alla medel att hålla uppe farten, jag kände ju att flåset inte var några som helst problem, pulsen gick till och med ner så jag fick verkligen ett kvitto på att det var mina svaga muskler som var problemet. - Jag skulle gymmat mer, fan jag vägrar bryta jag gör det bara inte. Nu mötte jag en farbror som brutit loppet, Detta var en gubbe från Skatås tror jag som var snabb som fanken. Jag hade försökt att hänga på honom i början men hade inte en chans. Kan en sådan veteran bryta så kan vad som helst hända tänkte jag. Nu var det ingen lek längre men ljumsken började faktiskt ge sig lite men då tog ju lårproblemet över naturligtvis. Kändes som jag sprang på två stubbar. Avverkade 3 km på ren vilja och höll ändå hyffsat tempo, kollade ner på klockan och såg att den var 1:30 vid 18km, Tankar om SUB 1:45 började komma och jag fick mer energi men tyvärr fattade inte musklerna detta utan de var lika stumma som innan. Där någonstans vid 19 km gav jag upp SUB 1:45 och tänkte bara att nu djävlar ska jag i mål 1:46 är en grym tid. GOGOGO det kom upp en gubbe sista 500 m och pratade lite om stumma ben mm jag höll med och när jag såg målet så tänkte jag bara, åt helvete med stumma muskler, ljumskar o annan skit nu djävlar ska jag spurta sönder mig och det gjorde jag. Fan va snabbt det gick dom sista 500 :D YES JAG VAR I MÅL I MIN FÖRSTA TÄVLING NÅGONSIN PÅ EN KANONTID!!! JAG ÄR BÄST!!!!

Allt är bara helt underbart just nu, jag bara sitter här och njuter. Detta borde alla få uppleva.